.jpg)
Intervju med Sabine Ibsonius, arbetsterapeut i Höganäs kommun
Under 2025 har Höganäs kommun utvärderat Toalettlyft Diana. Ansvarig arbetsterapeut Sabine Ibsonius har lett arbetet. Ett metodiskt och personcentrerat arbetssätt har gett resultat som ökad självständighet och trygghet för användarna, bättre arbetsmiljö för personalen. Införandet visar även på betydande tidsvinster.
Ta del av Sabines erfarenheter, lärdomar och konkreta råd för att lyckas införa ny teknik i vardagen.
.jpg)
Både mänskliga och ekonomiska effekter
Pilotprojektet omfattade till en början två användare. En med Parkinsons sjukdom och en med kognitiv svikt. Båda hade tidigare behov av två personal vid toalettbesök, nu räcker det med en.
På det aktuella boendet Nyhamnsgården frigjordes cirka 50 minuter per dygn och användare, motsvarande 304 timmar per år. Investeringen återbetalade sig redan efter fyra månader.
“Ökad självständighet och lägre arbetsbelastning är de viktigaste effekterna av toalettlyften.
Det är nyckeln om vi ska kunna behålla personalen och orka jobba.”
Bakom framgången – systematik och engagemang
När Sabine introducerade Diana gick hon metodiskt tillväga. Först presenterades lyften för personalen under ett APT, sedan för användaren på plats.
“Jag försöker alltid visa hjälpmedlet fysiskt, låta personen testa i lugn och ro och följa upp tätt i början”, berättar Sabine.
Lyften drivs med batteri, som räcker cirka 160 lyft efter 40 minuters laddning. Laddningen har lagts in som en aktivitet i personalens digitala schema – ett enkelt men avgörande steg för säker drift.
Att skapa tid för ny teknik – mitt i vardagen
När vi frågar hur Sabine hittar tid för att införa ny teknik i ett redan pressat schema svarar hon; “Tiden får jag ta mig för att våga införa något nytt. Det är inget konstigare än att prova ut ett annat hjälpmedel.”
Hon menar att ny teknik inte får bli något som ligger “utanför” det kliniska arbetet – utan en naturlig del av arbetsterapeutens uppdrag.
Så väcker du engagemang hos kollegor
“Delaktigheten/självständigheten för patienten är central.
När kollegor ser att en person klarar sig själv med stöd av Diana, då väcks engagemanget.
Det handlar om självständighet för patienten – och om att minska den fysiska belastningen för oss alla.”
Att lyckas med introduktionen för personer med demenssjukdom
Enligt Sabine är det viktigaste att vårdpersonalen förstår målet och får rätt instruktioner - att ingjuta en känsla av att vi gör det här tillsammans för att stödja personen. Hennes angreppssätt är att våga prova några veckor och följa upp varje vecka – "fungerar det inte, så tar vi bort hjälpmedlet.”
Lyftens blå färg och lutande lyftrörelse gör det också enklare för personer med kognitiv svikt att orientera sig och förstå momentet.
Vilka användare har störst nytta av Diana?
Enligt Sabine är målgruppen bred, det viktiga är att personen har en viss benstyrka.
“Vi har patienter som har Parkinson, kognitiv svikt som Alzheimers som vi testat Dianalyften med och det fungerar bra.
Jag tror inte att man ska hänga upp sig på vilken diagnos patienten har
- om det är problem att resa sig upp från toaletten men man har gåendet kvar.
Då kommer Diana att fungera."
Hon lägger till värdet av att spara energi vid toalettbesöket för att kunna göra andra mer meningsfulla aktiviteter; "Om patienter tex har KOL, ALS etc så spar man också energi och kan lägga sin kraft att göra något trevligt istället för att lägga alla kraft på uppresningen från toaletten.”
Tre lärdomar från Höganäs
1. Våga testa – allt blir inte perfekt direkt, det är en läroprocess.
2. Informera & följ upp – se till att vårdpersonalen har fått instruktion om hjälpmedlet och följ upp ofta i början.
3. Fokusera på behov snarare än diagnos – om en person har problem att resa sig upp från toaletten men har gåendet kvar så kommer Diana att fungera.
Idag är ytterligare tre toalettlyftar i användning i Höganäs kommun och utvärdering pågår även i ordinärt boende.
